Vad är väl mer härligt än att stå mitt bland en stor skara supportrar och heja fram sitt lag?Att stå där på läktaren, iklädd införskaffade lagkläder, allt för att representera det lag man älskar. Den pirrande känslan innan en match eller en tävling infinner sig redan innan man kommit in på arenan. Man drömmer kanske om att själv en dag finnas i sitt favoritlag, eller så har man backat upp det egna laget i långa tider. Hur fallet än är ligger spänningen tät som ett rökmoln över publiken redan innan avspark, eller innan pucken ens lämnat domarens hand och ramlat ner på isen.Hur många gånger har vi inte sett hur spelarna tackar sina supporters efter matcherna? Lagen gör vågen framför sina supporterläktare för att visa sin tacksamhet, och flaggorna svänger segervisst i luften. Bara det är ett bevis på hur viktiga supportrarna är för lagen och spelarna. Supporterklubbar gör uppoffringar för sitt älsklingslag, reser land och rike runt för att stödja sina hjältar, så visst är en gemensam förståelse nödvändig, spelare och fans emellan.Visst är det härligt att se en stormatch spelas, live eller på teve, inte minst för att man kan låta sig imponeras av den gungande folkmassan på läktarna. Vem kan inte annat än häpnas åt Hollands orangea hejarklack, eller åt de sambadansande gulklädda brassarna. Det är något visst i det hela. Ropen. Sångerna. Trummorna. Flaggorna. Och inte minst: Färgerna.Den gemensamma färgen binder anhängarna samman på ett närmast svindlade vis, allt resulterande i en rungande kör som backar upp laget som en stålvägg. Tillsammans, är ordet.